En kall natt i Paris

Det var en mörk och kall natt i Paris. Det hade nyss regnat, det blåste och var kallt.

Han hade på sig en mörk kavaj, en hatt och i handen hade han en portfölj. Kylan trängde sig genom hans kavaj när han gick på gatan, portföljen vägde mycket i handen och hans enda mål var att komma hem till värmen. 

Han hörde bilarna på gatan och fotstegen på trottoaren. På andra sidan av gatan fanns en flott restaurang. Han stannade upp och slängde en blick till sidan, mot den flotta restaurangen. Där såg han henne, en vacker kvinna av hög klass. Hon satt flott vid ett bord för två, men hon var ensam. Hon hade ett glas rödvin i handen, på tallriken hade hon brie och vindruvor.

Allt hon hade på sig såg dyrt ut. Hon hade på sig en klänning som var tajt runt midjan den visade hennes perfekta figur, hennes blonda, välstylade hår passade mycket bra med denna. Smyckena runt hennes hals såg även passande ut.

Deras blickar möttes för ett ögonblick och han blev med ens varm, kylan som trängde sig genom jackan kände han inte mer. De log mot varandra med brinnande passion i ögonen.

Han skulle gå över gatan, bilen som skulle köra på honom kunde inte stoppa honom från att nå henne. Hon var hans nya mål. Hon skulle släppa sitt glas, glaset skulle krossas och få alla blickar riktade mot henne. Sedan skulle hon gå rakt genom fönstret utan att tveka en sekund, utan att känna skärvorna mot hennes hud. De skulle mötas mitt på gatan i en passionerad kyss, opåverkade av blickarna eller det som nyss hände.

Kvinnan tittade bort och mannen gjorde samma. Hon började dricka sitt vin igen och han började gå hem igen. Båda log åt ingenting.

Det var en mörk och kall natt i Paris. Det hade nyss regnat, det blåste och var kallt.

Han gick genom staden med ett brett leende på läpparna, han märkte inte av kylan. Hon satt på en flott restaurang och drack vin med ett leende på läpparna. De tänkte på varandra.

De skulle träffas igen, då skulle de prata om deras liv och lära känna varandra. De skulle gå ut tillsammans, prata tillsammans, äta tillsammans och leva tillsammans.

Så blev det aldrig. De möttes aldrig igen och det som hände den natten blev ett minne. Minnet skulle bli ett obetydande minne, minnet skulle bli ett glömt minne och deras liv skulle bli oberoende av varandras.

Författare: Stanley

Hi, I'm Stanley!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *