Utan ljus ingen kärlek

Utan ljus ingen kärlek

Det var en regnig kväll, månen glimtade mellan molnen och lyste upp taken. Röken från skorstenarna blåste iväg av den kraftiga vinden samtidigt som den steg upp i luften. Skorna lät när de steg i vattenpölarna på marken. Det enda ljus som fanns var från gatljusen och från restaurangerna längs den stenlagda trottoaren.

En man med en brun kavaj är påväg hem till sin lägenhet på tredje våningen. Skorna är dyngsura och kylan i fötterna sprids högre upp. På andra sidan gatan ser han ett extra starkt ljus, han stannar och beundrar.

Genom fönstret strålar hon med sin närvaro. I det lilla kvällsöppna kafeét sitter hon längst ut vid fönstret. Elegant sitter hon med ett vinglas i handen. Hennes pärlhalsband strålar runt hennes hals.

Hon lyfter sin blick, ut genom fönstret och rakt in i mannens ögon, en värme fyller mannen. Värmer upp hans kalla kropp.

Han känner hur han dras till ljuset. Skon träffar en vattenpöl när han går över gatan, han släpper väskan. Ljuset tappar vinglaset som klirrar när de slår mot bordet och spricker, hon reser sig upp, närmar sig glaset, som spricker i hennes närvaro, hon träder genom rutan. Händerna rör varandra, drar sig till varandra.

När ljuset kommer närmre slocknar den och mannen står på gatan, ensam.