Fingrar trummar otåligt…

Någon låtsas vara någon den inte är. Jag ser händer med stora ådror, han har nog suttit där länge. Jag hör hans fingrar som smattrar mot tangentbordet. Han utger sig för att vara någon han inte är. Han ber om bilder på tjejer.  Hans händer ser stressade ut när de skriver. Tekokaren puttrar. Fingrar trummar otåligt mot träbordet i väntan på ett pling, ett svar på datorn.  Jag hör surrandet från hans datafläkt. Jag ser en titel: Han kallar sig Esmaralda. Jag ser en naken person. En person som känner skam. Jag ser ett öga, en rädd blick.  Personen är en flicka och jag hör hennes tysta skrik. Jag hör hennes rop på hjälp, jag hör hennes: Stopp! Jag hör hennes gråt. Det känns obehagligt.

Igår gick vi en bildpromenad i Riita Jacobssons bok: Han kallar sig Esmaralda. Ni fick skriva ned vad ni såg, hörde och kände utifrån omslaget. Det var första gången vi tog en bildpromenad tillsammans och en del tyckte det var lite knepigt och en del tyckte det var enkelt. Vi tog del av varandras tankar när vi hade funderat enskilt och samlade allt på tavlan.

Vi kommer fortsätta arbeta med boken och förförståelsen kring den idag genom att b.la. läsa baksidestexten. Vem handlar boken om? Vem är Esmaralda? Vad tror ni kommer hända? Är några av de frågor vi kommer arbeta med.

Ha det gott!
Mvh
Jennie

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *